Den där tiden på året

Den där tiden på året då knoppar brister, syrenerna blommar och sen ser de bara skräpiga ut.

Den där tiden på året då den blomstertid nu kommer skänker minnen från förr och hur det var att gå på sommarlov. Avslutningar i en kyrka från 1200-talet. De tidiga åren teckningar till fröken, senare betyg i bruna kuvert från fröken. Avtackningar och hejdå.

Den där tiden på året då möten trängs för att få plats i kalendern. Läsåren ska summeras och åtgärder och anpassningar som aldrig kommer att genomföras ska utlovas.

Den där tiden på året då barns sommarlov innebär att också jag får lov, från möten med myndigheter, att agera skoltaxi och motivator för att få barn till en skola som inte är anpassad efter just det barnets behov.

Slippa de ständiga påminnelserna om varför vi gör det vi gör, då känslan av meningsfullhet att vara i skolan saknas, eftersom den är anpassad mer efter organisationens förutsättningar snarare än barnen som går i den.

Tiden på året då vårdbesök och att träna på färdigheter som det aldrig annars finns ork till under terminerna tar plats.

I dag är det inte bara den där tiden på året då sommarlovet börjar. Idag är det den där dagen då skolplikten äntligen över. Dagen då grundskolan äntligen tar slut.

Dagen då glädjen över friheten och lättnaden borde vara större än sorgen över all stress och skada som nio år i grundskolan har förorsakat. Borde.

God Jul 2021

Min andra dotter som nu kanske någon ser – gästinlägg

Gästinlägg:

Min andra dotter som nu kanske någon ser

Förra sommaren startade äntligen din npf utredning,
fast många inte såg någon anledning.
Din mamma och jag trodde att äntligen skulle någon se dig,
och upptäcka att du inte är en helt vanlig tjej.
Fast det i skolan ser så ut,
när du kommer hem slår du bakut.

Utredningen började en onsdag,
hoppet släcktes redan nästa dag.
Skolan vill inte att vi gör någon observation,
dem tycker det räcker med att ge information.
Trots att vi slitit och kämpat jag och din mor,
tjatat och krigat med näbbar och klor.
När utredningen var klar,
sa psykologen att nu är det dags för er att bruka allvar.

Vi ansåg att utredningen var bristfällig,
BUP sa att ilskan bara är tillfällig.
Vi kan inte sätta någon diagnos när skolan inget ser,
nu är det nog ni som istället får skärpa er.
Inte låta henne få som hon vill,
bara genom att hon tjatar lite till.

Att hela tiden få kämpa och slåss,
det tar hårt men vi ger aldrig oss.
Vi krävde en komplettering,
dem fattade först ingenting.
Men vi fortsatte att stå på,
till slut fick vi träffa inte bara en psykolog utan två.

Vi kom dit pålästa och ville ha en ny utredning,
när det gäller flickor har ni nämligen missat en massa forskning.
Att pojkar syns mer än flickor,
och att våra tjejer knyter sina händer i sina fickor.
Att dem i skolan bara nickar och ler,
när dem egentligen inte orkar mer.

Idag fick vi efter många besök återgivning av en psykolog,
och till vår häpnad hade vi faktiskt en dialog.
Under utredningen hade dem sett flera svårigheter,
tillräckligt för att nå flera kriterier.
Vi fick äntligen gehör,
vi mötte några som gjort utredningen som man bör.

Du har nu fått dina adhd och autismdiagnoser,
efter många skrik och flera psykoser.
Vi fick äntligen höra att vi gjort rätt,
att vi inte alls uppfostrat dig på fel sätt.
Att du har fått med dig något medfött,
att vi inte behandlat dig för slött.

Dina svårigheter kommer att bestå,
men nu kommer kanske hjälpen gå att nå.
Vi kommer fortsätta kämpa, slåss och för dig ber,
att nu äntligen är det några fler som dig ser.

/Per Gustavsson

Som en utvecklingstrappa, fast tvärtom

Många lär avsluta det här året med att konstatera att skitåret 2020 snart är slut. För egen del har jag avverkat så många skitår redan så Coronaåret 2020 har varit a walk in the park i jämförelse. Så här skrev jag i slutet på skitåret -18 till exempel.

”Äntligen är skitåret 2018 slut. Jag ser försiktigt och nervöst fram emot 2019. Jag vet inte vad jag vågar hoppas eller tro på.
Så många gånger vi har försökt ”starta om”.
Så många gånger vi har sagt till varandra att nu blir det nog bättre. Sämre kan det i alla fall inte bli.
Så många gånger vi har upplevt att det är just sämre det har blivit, trots alla goda intentioner.

Sämre och sämre.

Det är som att vi har placerats i en omvänd utvecklingstrappa. Ett skolexempel på hur man ska göra om man vill få en fullt kapabel familj att gå från att stå stolta och trygga i sig själva till att kräla på golvet för att ens orka ta sig igenom en vecka i taget utan att fullständig bryta samman.

Nån gång när jag i framtiden ska jag ägna mig åt att utveckla den trappan, för att beskriva vad som kan vara bra att låta bli.

Avvecklingstrappan – ett avskräckande exempel ska den heta.”

 

Även -19 blev för övrigt ett riktigt skitår, sämre än de tidigare. Tur vi har även det bakom oss och kan avsluta 2020 i en uppåtgående spiral.